Mörkrädd
Skuggan, en skapelse av ljus och mörker.
 Något svart och något vitt.
 Rädslor som i ensamheten gror.
 Tornar upp sig, griper, skrämmer både liten och stor.
Hjärtat rusar, benen springer
 Kroppen känns tung och matt.
 Förståndet talar, hjärtat det svalnar.
 Ljuset tänds.
Det var nallen som mot väggen skuggat.
 Fått rädslorna att rusa sitt elitlopp.
 Nu ett leende som får det svarta att ljusna.
 Faran är över.
©Tove Birkeland Brandt
 
 
I handen
Håller dig hårt, fast har jag greppat din hand.
 Blicken flackar nedåt,
ser att handen, är tom.
Knuten så hårt.
 Illusionen, ett vackert försök att hålla dig kvar.
 Om än så för ett ögonblick sekund,
varar minnet, och känslan som gör mig så glad.
© Tove Birkeland Brandt
 
 
Drömstaden
Längt där inom mig finns drömmarnas stad.
 Flykten dit vill jag nå.
 Långt där inom mig finns källan till lugn och ro.
 Dit där vägen är lång och svår men så rik och god.
Jag blickar inåt, söker, sitter så ned.
 Vattnet glimmar, rinner så sakta mellan mina tår.
 Mjukt, skönt och stillsamt, solen ler.
 Jag är framme i drömstaden, den milda och fina.
 Gör det jag önskar, gör precis som jag vill.
Lägger mig ned, lyssnar till bruset i skvalpig bölja,
 Känner gruset som flyttar sig mer och mer.
 Behagas av lugnet som kommer till mig, solesn strålar värmer.
 Här finns du med mig igen, du skrattar och ler.
 Allt är så vackert, glimrande, fritt.
 Det är våra minnen jag ser.
©Tove Birkeland Brandt
 
 
Visionen
 Närhet, Känsla, omtumlande som på en fest.
 Dröm
 Nattvison
 Mara
 Ingenstans, nej ingenstans
 kan man den känslan mera erfara.
 Tankar, omlopp.
Hopp och tro.
 Vill så mycket, hinner så lite.
 Men jag lyckas någonstans i framtiden
 Jag vet.
 Le, var glad.
 I framtiden bor optimismen.
 Bättre måste det ju bli.
 Titta framåt, se dina mål, dina drömmar.
 Lev dem och må väl.
 Titta där står du ju.
 Lyckad och fri.
 Bara du själv kan ge dig framtiden,
så passa nu på att visionera dig själv lite mera.
Mjuka Vingar
 Mjuka vingar slår ett slag.
 Luften vidrör sakta kind, likte en smekning
 så sval och mild.
 Du har tittat till mig, känt att jag behövt dig ett litet tag.
 Som en omfamning du lägger
 lätta vingar tätt omkring.
 Ger en änglakram och en till.
Sedan raskt du släpper taget.
 Förnimmelsen är över och jag tackar dig.
 Jag vet nu inom mig, att du min ängel
 har varit och besökt mig.
 ©Tove Birkeland Brandt


Den inre blicken
Jag blickar över äng, ögat möter.
 Tåras, jag ber.
 Jag vet.
- Ser dig aldrig mer.
 Ändå står jag stilla, låter blicken vila.
 Kanske ändå, kan jag möta dig i fridfull dagdröm.
Blickar ut mot ängens blomma, en fjäril sveper runt den stilla.
 Kan det vara du? Detta lilla under.
 Kanske är du med mig, just i detta "Nu".
Tårad blick tittar bort, hjärtat skriker.
 Vill också bort.
 Jag står här ensam och önskar du kunde vara här.
 Stilla knyts nu handen, jag ber.
 "Snälla Gud, jag vill ju inte det skall vara Aldrig mer."
© Tove Birkeland Brandt
 
 
Framtidstro
Vision. Dröm.
 Evig Tro.
 Skapa, Förena.
 Liva upp och ena.
Titta fram, blicka ut.
 Gör det du vill.
 Lyckas.
Ta ett steg, nej ta två.
 Du är på väg.
 Du har fått framtidstro.
©Tove Birkeland Brandt

 

Vinterns hårda tag

Nu viner vinterns hårda tag

Kyla och snö yr runt i virvlande slag

Här inne sitter jag utan att

Kunna förstå, utan att kunna  le.

Så hårt vårt liv kan vara

Att din sång har tystnat,

Ditt hjärta slutat slå

Du valde ditt öde.


Säg mig älskade vännen

Tänkte du då

På dem du lämnade här,

Tänkte du på smärtan och sorgen

Vi alla skulle få.


Vintern viner, jag sitter här

Själen har frusit till is.

Lyckan försvann, du tog den med dig

Till dina drömmars land.


 

 

Sorgens Hav

På sorgens hav,

jag rider, ut en storm.

Det piskar och sliter

Det inre i smärtor vrider.


Jag kunde inget fatta.

Du var borta, du var DÖD

Smärtan är enorm.


Jag guppar på sorgens hav.

Dyker och försvinner,

Kommer upp igen.

Sorg så svår,

Andra som inte förstår

Sonen min är borta,

Allt är över och jag

Seglar vidare på sorgens hav.


Nu viner vinterns hårda tag

Kyla och snö yr runt i virvlande slag

Här inne sitter jag utan att

Kunna förstå, utan att kunna  le.

Att din sång har tystnat,

Ditt hjärta slutat slå

Du valde ditt öde.


Tänkte du då

På dem du lämnade här,

Tänkte du på smärtan och sorgen

Vi alla skulle få.


Själen har frusit till is.

Lyckan försvann, du tog den med dig

Till dina drömmars land.

 

 

Älskade barn, älskade bror

Älskade barn, älskade bror

Så tom din plats nu blivit

Du seglade vidare till

Nangijala och lämnade oss här.


Vi drömmer om körsbärsträd

Som står i blom.

Vi drömmer om soliga dagar.

Vi drömmer om att ses igen en dag.


Älskade barn, älskade bror

Så saknad du är.

Ingen kan hjälpa oss nu,

När du inte längre finns här.


Vår kärlek till dig är evig

Älskade barn, älskade bror.

 

 
 
Category
Phone
Email